Bernt Fredriksson

Texten av Berndt Fredrikssons (Utrikesdepartementet, Sverige) tal den 7 maj på Krampen, sovjetiska internerade soldaters läger i kommun Skinskatteberg.

Jag vill inledningsvis framföra en hjärtlig hälsning från utrikesminister Laila Fredvalds. Hon har bett mig framföra att hon mycket gärna hade velat vara med och delta i den fina manifestationen. Men hon befinner sig tyvärr utrikes denna dag.

Vad vi egentligen firar idag är att den 7 maj 1945 undertecknade general Jodl såsom företrädare Tyskland landets villkorslösa kapitulation på alla fronter i general Eisenhowers högkvarter vid Reines. Det var en glädjens dag. Äntligen, nära 6 år av våld och grymheter av hittills aldrig skådad omfattning i mänsklighetens historia var till ända i och med att nazistregimen i Tyskland föll. Hitler - den personifierade ondskan - hade en vecka tidigare tagit sitt liv. Andra världskriget i Europa var slut. Äntligen kunde människor börja planera för en fredlig tillvaro.

 Men allt var inte ljus och glädje. Andra världskriget var inte slut den 7 maj. Fortfarande pågick strider. Оch i augusti fällde USA de båda atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Fortfarande mänga år efter krigsslutet var Europa bokstavligt talat en världsdel i ruiner. Människor svalt och dog i umbäranden. Och tänk på de ryska soldater som internerades i rysslägret inte långt härifrån. För deras del kan man säga att konsekvenserna av kriget var en högst påtagligt realitet ännu många år efter 1945. Flera av dem kom att tillbringa mänga år i läger i Gulag. De utsattes för misstänksamhet och trakasserier långt efter sin hemkomst.

Man brukar säga att vi skall lära av historien får att inte göra om gamla misstag. Inte så enkelt kanske, eftersom historien sällan upprepar sig. Men i fråga om andra världskriget finnes det ett par fenomen, vars tillkomst har sin direkta bakgrund i lärdomar av andra världskriget. En viktig anledning till utbrottet av andra världskriget var den ständigt pågående konflikten mellan Tyskland och Frankrike i kampen om makten herraväldet över de rika kolfälten och stålindustrin på gränsen mellan de båda länderna. Den lärdomen man drog av världskriget var tillkomsten av kol- och stålunionen 1951, mellan de båda länderna och i vilken också ingick Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien. Kol- och stålunionen kom i sin tur att bilda basen för ett mer omfattande ekonomiskt samarbete inom det som 1958 blev EEC och så småningom EG och EU.

Under mellankrigstiden blev det mycket tydligt att Nationernas förbund inte hade förmåga att bilägga den växande konflikten. Med FN skapades 1946 ett organ, som också hade möjligheter att göra väpnade insatser. För svensk utrikespolitik är FN och vårt agerande inom dess ram av allra största betydelse. Det är ett forum för mindre stater att spela en roll i världspolitiken. En annan sak är förstås att organisationen idag brottas med svåra ekonomiska och trovärdighetsproblem.

En annan aspekt på andra världskrigets betydelse för oss idag handlar om olika länders agerande under kriget och hur vi ska förhålla oss till detta. Det är viktigt att betona att varje land har sin andel av det historiska arvet att bearbeta. Vi har t.ex. inte någon rätt att ställa dagens tyska generation till ansvar för vad som hände för mer än 50 år sedan. Den uppgörelsen måste ske inom det tyska samhället. Och den processen pågår. Vi har under senaste tid i nyhetsrapporteringen kunnat följa de våldsamma demonstrationerna i Kina mot Japan för vad som hände under andra världskriget. Japans regering harr vid flera tillfällen offentligt bett Kina om ursäkt för de övergrepp som skedde under kriget. Men budskapet är otydligt.

Liksom andra länder måste vi ta till oss och bearbeta vårt lands agerande under andra Världskriget. För några år sedan blossade upp en diskussion där man ifrågasatte moralen bakom den svenska regeringens agerande under kriget och att fakta om vad som egentligen hände under kriget har förtigits för senare generationer. Debatten kom att handla om den skam som vi svenskar borde känna för att vi inte stod upp till kamp mot ondskan i form av Nazityskland och att vårt land dessutom i realiteten stödde den tyska krigsmaskinen genom våra leveranser av järn och stål. En fråga i debatten har gällt vår neutralitet. Var det förenligt med neutraliteten att tillåta transiteringar av tyska soldater på permission till och från Norge av tysk trupp - Engeibrechtdivisionen – genom norra Sverige? Nej.  Men det är det sammanhanget viktigt att komma ihåg att den svenska neutraliteten var en ensidig förklaring från den svenska regeringens sida. Den svenska neutraliteten var inte och har aldrig varit lagreglerad. Att utmana Tyskland under kriget hade varit detsamma som att utsätta sig för den uppenbara risken av ett tyskt anfall med allt vad det            innebära av en definitivt förlorad frihet och förluster i människoliv och egendom.

Men jag tror att de flesta svenskar är tacksamma för att landets dåvarande ledning lyckades hålla oss utanför kriget. Det var inte särskilt hjältemodigt gjort. Det håller nog alla om. Men krig är inte som på bio med nattsvarta skurkar och ädla hjältar som kämpar för godhet och rättvisa. Krig är lidande och död. Vi i vårt land kunde under många år efter kriget njuta frukterna av att vi förskonades från direkta krigshandlingar.

Men andra världskriget är inte bara fråga om krigshändelser och utrikespolitik. Det år i högsta grad nära förknippat med nazismen och dess illgärningar, främst i form av förföljelserna mot judar. Under senare är har man uppmärksammat de ekonomiska aspekterna av förföljelserna.

Vi vet idag att judar berövades mycket stora egendomar och att dessa utnyttjades av den tyska staten, företag och enskilda personer såväl i Tyskland som i andra länder. Dessa avslöjanden ledde till att en rad kommissioner och utredningar tillsattes i flera länder. Jag deltog själv i den svenska utredningen under Rolf Wirthén. Vår slutsats var att den svenska staten, svenska företag och enskilda svenskar troligen inte utnyttjade och gjorde sig vinning på rövad judisk egendom och om så skedde var det endast i begränsad omfattning. Men vad dessa utredningar handlat om är den omoral som handlar om att utnyttja förhållanden som enligt allmänmänskliga regler borde vara förbjudna för att vinna personliga fördelar. Och i det avseendet handlar debatten om kriget om varje enskilds människas ställningstaganden och agerande.

Med andra ord: Andra världskriget berör oss fortfarande i hög grad. Det aktualiserar existentiella frågor som rör liv och död, människovärde, ont och gott, ritt och moral, lojalitet och ifrågasättande av överheten.

Vi har samlats här idag inte bara for alt hedra minnet av alla de människor som förlorade livet under kriget, for allt det lidande som kriget orsakade, glädjen när det var slut och för att erinra om krigets betydelse för vårt lands historia. Det är sant att krigshändelserna i Europa tog slut den 7 maj 1945. Men andra världskriget och vad som hände då spelar fortfarande en roll i våra liv här och nu. Vi måste alla anstränga oss för att hålla vid liv minnet av vad som hände, att ta till oss kunskap också om det obehagliga och det motbjudande. Det år en skyldighet för oss som medmänniskor att försöka förstå och att förhålla oss till det som hände då. I det arbetet spelar dagens manifestation en viktig roll. Jag tackar Yngve och Barbro Gunnarsson för det initiativ de tagit. Och jag tackar för att jag har fått vara med.

Правила публикации статей на "Шведской Пальме".